”Det börja med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket finare än jag.Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten,
och jag blev grundligt jämförd med din fina vän,
tills du bekände att hon givit dig på båten.
Då blev det dödstyst här i trädgården igen” (Olle Adolphson).
Vid fyra-femtiden i morse satt jag trött och mätt i en bil och åkte hemåt genom Skurholmen i en bil med trevliga människor som jag kände litegrann. Jag var mest tyst och njöt av ett bra blandband i en bra bilstereo och tittade på människor på väg hem eller på väg ut. En man i 50årsåldern som blev dumpad/nekad rajtantajtan utanför matstället halv fyra, och som tre kvart senare promenerar förbi samma mack där en av oss köper cigaretter. En tjej låser cykeln, går in, kommer ut och har köpt en piggelin. På vattnet längs Björkskataleden ligger dimman tunn över vattnet och efter att vi konstaterat att det nog inte blev någon efterfest så åker vi hemåt. Blandbandet spelar Monica Zetterlund, det är ”Trubbel” och det är så fint att man känner för att både somna och att vara vaken hela natten, morgonen och dagen, på samma gång. Innan Skurholmsrondellen sjunger Monica ”Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten, och jag blev grundligt jämförd med din fina vän, tills du bekände att hon givit dig på båten”, och precis i den stunden som hon säger båten möter vi en bil, med ett släp och på släpet står en båt!
Sen åkte jag hem, borstade tänderna och fick psykoanalys i morgonsolen.
Idag har jag sagt hej och tack till Luleå, packat bilen full med kläder, vänner och deras väskor. Malin åkte till Göteborg med massa väskor, exakt var hon befinner sig nu vet jag inte, men jag hoppas att hon är befriad från gubbsvett i tågvagnarna. Och bakfylla. Fredrik åkte mot Kiruna ungefär samtidigt, och kvar blev jag på stationen med en gammal högljudd Opel och åkte hem jag med. Nu är jag i Pello, imorgon är det juni månad och jag ska jobba idogt, innan det bär av hit och dit i juli. Det råder lite antiklimax över det hela, men det blir nog bra.
Annika
